I måndags fann jag mig själv i en något bisarr situation. Inte helt utan förskräckelse och en något sorgsen trötthet var tågresan hem från Malmö nog den längsta jag varit på. Strax utanför malmö, närmare bestämt i Åkarp, på väg hem, hör vi en signal ljuda. Vi förstår direkt vad det är vi hör, det är tåget, det är en ivrig, ihållande o skärande signal. Man kan höra frustrationen hos lokföraren som säkert bokstavligen slängt sig på tutan. I direkt samband med den ihållande signalen bromsar tåget plötsligt och hårt. Inte värre än att vi alla kan sitta kvar på våra platser utan att krampaktikgt hålla sig fast, men ändå förmodligen så hårt tåget kunde bromsa i den hastigheten, vilket för den delen kändes ganska hög. Jag tror vi alla på tåget gick igenom samma tankeprocess just då. Någon har befunnit sig på spåret! Vi tittade alla nyfiket o oroligt ut genom fönstren men kunde inte tyda något, inte annat än buskage och träd.

Tåget som stannat med all kraft den kunnat stod nu stilla o tysntanden var nästan obehaglig. Alla tittade omkring sig o runt på varandra, vågar vi säga det vi tänker? Inte långt efter känner vi lukten från illröda panikbromsar o samtalsnivån ökar succesivt. Nu sitter vi alla där o undrar, funderar, o väntar på information från tågpersonalen. Så hör vi plingandet som alltid kommer före ett meddelande på tåget. Direkt tystnad. Nu förstod vi vad som hänt, först viller de endast meddela att det skett ett tillbud, alltså att någon kunde ha skadat sig i en händelse. Inte långt efter detta kom meddelandet att en person omkommit. Det blev tre långa timmar på detta stillastående tåg som passerade innan vi tillslut blev avsläppta på en kaosartad station i Lund.

Självklart var flertalet tåg inställda eller ersatta med buss, o ingen verkade veta när nästa tåg mot göteborg skulle gå. Så vi , jag, sanna o lisa, hungriga som tre vilda djur gled in på ett litet kebabhak i Lund. Mätta o trötta efter det hitta vi äntligen ett tåg som hade "hem" som destination. Klockan var nog ca 21.00 när jag var hemma, o då lämnade vi  Malmö kl 15.00

Det var nog en av de mest bisarra upplevelser jag haft. Inte för att jag personligen mår dåligt över det som skett, utan för att man befann sig i den konstiga situation som man gjorde. Man var mitt i olyckans centrum o ändå påverkades vi ofattbart lite av det, hunger o försening var det som drabbade oss värst, o mitt i det var det någon som misste livet. Mitt i detta kaos var någon död!? O där sitter folk o klagar o undrar hur dem ska komma hem? O tycker det är för mycket begärt att behöva sitta på en buss eller ett överfullt tåg för att komma vidare på resan. Mitt i allt detta har folk mage att gnälla?! Ja, det är inte rätt att ta sitt liv på det viset, det är aldrig rätt att ta sitt liv, om det nu var det som hände?! Jag tackar änglarna att jag slapp se något, att jag inte var lokföraren som frustrerat bromsat i panik. Men någon dog, hur detta än skedde o varför så har en människa misst livet, o allt vi missa, var kvällsmaten hemma o vårt favoritprogram på tv, har vi verkligen rätt o klaga? Nä, det har vi inte, men vi är heller inte mer än männsikor, vi behöver något att klaga på, något att förändra, ett hopp om något bättre? Eller?

Men jag säger tack, tack för att jag har ett så fint liv, med underbara vänner, en fantastiskt bästa vän, varm o trygg sambo, härlig familj (inte helt okomplicerad dock ;)) en framtid som ser ljus ut just nu! Detta tackar jag för, för att jag lever o mår bra. Gör ni det med, jag tror det är nyttigt ibland, att få lite perspektiv på saker o ting! Vila i Frid du som befann dig på fel plats vid fel tillfälle!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hugger i sten och jag tror att jag sakta börjar se en kontur.   Jag är ingen stressig människa. Ingen jäktig person. Jag tar det mesta med ro, är lugn och känner mina fötter mot jorden. Men ibland kan jag känna av den där känslan. Det ...

Oj vilken härlig lördag detta är. Den börjar med sovmorgon och en nyttig brunch på det bestående av havrepannkakor med jordgubbar och jordnötssmör :) Sen städning, lite solande i trädgården och en löprunda i det härliga vädret. Dessutom har jag...

Liten och oskuldsfull och älskas av så många.   Det är väl så det är. En så liten människa ryms i en så stor famn av kärlek. Det är aldrig långt till ett leende. Aldrig svårt att skratta. Tänk att en så liten person kan få så många av oss v...

I hear the train a comin'It's rolling round the bendAnd I ain't seen the sunshine since I don't know when,I'm stuck in Folsom prison, and time keeps draggin' onBut that train keeps a rollin' on down to San Antone..When I was just a baby my mama told ...

Ur högtalarna strömmar Lars Winnerbäck sånger. Han sjunger om vårens varma vindar. Han sjunger om självuppfyllande, om att göra det omöjliga möjligt. Jag sitter på ett mörkt kontor, med raggsocker och en kopp te som för länge sedan svalnat och ...