Ibland tänker jag ofta på livet och de val man gjort. Hur det kommer sig att man är på den plats man är. Inte allt för sällan slås man av tanken om det är rätt.. Ska jag verkligen bli socionom? kommer jag klara det? Är jag stark nog? Vad skulle lilla jag kunna åstadkomma för en skadad själ?

Men det är då man plötsligt får nästan som en uppenbarelse slagen mot sig.

Häromdagen läste jag i tidningen City.. En liten liten notis om en våldtäkt som begåtts på ett behandlingshem. En pojke ska ha blivit utsatt för sexuellt övergrepp av en 17åring. Det västa är att behandlingshem är riktat till just personer som begått sexuella övergrepp.. någonstans ligger det en sjuk ironi i det hela.

Men jag kan bli så förargad.. så bestört över hur det får gå till, så förbannad över att man låter en sådan hänsynslöshet äga rum just där du ska vara skyddad. Där det ska finnas personal, kompetenta männsikor, att lita på. Ska det gå till så här? På ett behandlingshem ska du behandlas. Du ska "bli bättre". Hur kan du bli bättre när du utsätts för något sådant, hur kan du bli bättre om du "tillåts" utsätta någon annan för något sådant?!

När jag läser sånt, och allt annat sjukt som männsikor utsätts för eller hamnar i så vet jag varför. Då vet jag varför jag gör detta, varför jag läser till socionom. Då vet jag att jag vill förändra världen. ja det låter pretansiöst, so be it! Jag vill bli världens bästa, jag vill förändra, skapa något nytt, vackert och tryggt. Jag vet att den utopi jag pratar om är i det mesta omöjligt men om jag bara kan komma halvvägs, med tanken att förändra. om jag bara kan rädda en, så vet jag att jag gjort skillnad.

Glöm aldrig vem du är. Glöm aldrig vilken skillnad du kan göra för andra, för dig själv. Sikta långt, hoppas, och du ska se att vägen dit är halvvägs redan nådd.

Lita på de du har runt om dig, anförtro dig till dina närmaste, för genom dem blir du hel, genom dem skapar du allt det du vill. vem vore jag utan mina vänner, utan min sambo, min familj? En vilsen själ, rädd för att våga, rädd för att tro på mig själv. Ni gör mig till en bättre männsika, och det är jag säker på!

Igår var det julklappsutdelning hos Maria med Flisan. Underbart <3 Stunder som dem tvivlar jag aldrig. på att jag är på rätt väg, på rätt plats i livet. Allt hör ihop, alla val du gör i livet leder till vart du är idag, jag skulle aldrig vilja byta bort det, inte för något. I Love you to the moon and back.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hugger i sten och jag tror att jag sakta börjar se en kontur.   Jag är ingen stressig människa. Ingen jäktig person. Jag tar det mesta med ro, är lugn och känner mina fötter mot jorden. Men ibland kan jag känna av den där känslan. Det ...

Oj vilken härlig lördag detta är. Den börjar med sovmorgon och en nyttig brunch på det bestående av havrepannkakor med jordgubbar och jordnötssmör :) Sen städning, lite solande i trädgården och en löprunda i det härliga vädret. Dessutom har jag...

Liten och oskuldsfull och älskas av så många.   Det är väl så det är. En så liten människa ryms i en så stor famn av kärlek. Det är aldrig långt till ett leende. Aldrig svårt att skratta. Tänk att en så liten person kan få så många av oss v...

I hear the train a comin'It's rolling round the bendAnd I ain't seen the sunshine since I don't know when,I'm stuck in Folsom prison, and time keeps draggin' onBut that train keeps a rollin' on down to San Antone..When I was just a baby my mama told ...

Ur högtalarna strömmar Lars Winnerbäck sånger. Han sjunger om vårens varma vindar. Han sjunger om självuppfyllande, om att göra det omöjliga möjligt. Jag sitter på ett mörkt kontor, med raggsocker och en kopp te som för länge sedan svalnat och ...