Direktlänk till inlägg 23 maj 2013
Jag hugger i sten och jag tror att jag sakta börjar se en kontur.
Jag är ingen stressig människa. Ingen jäktig person.
Jag tar det mesta med ro, är lugn och känner mina fötter mot jorden.
Men ibland kan jag känna av den där känslan.
Det där stressiga uttrycker i ens kropp.
När vilja och tid inte går ihop.
Hur ska jag hinna allt? Jag vill så mycket, och inte vill jag prioritera bort något.
Jag förstår att detta knappast är ett okänt fenomen.
Alla säger nu - been there done that.
Ja fattar det. Vi lever stressiga liv.
Vi lever i samhällen där duktighet förutsätter fart.
Där kaos är det nya lugn.
Men för mig är stress en otäck känsla, för jag känner den så sällan.
Allt ordnar sig, brukar ja tänka.
Men när dagarna präglas av att köra lite fortare för att hinna hem, äta nått snabbt och sen sticka iväg på nästa grej..
Då är jag stressig. Inte bra för mig, inte bra för andra.
Andas!
Jag måste tala om för mig själv att ANDAS!
Om ett tag, då, då blir det lugnt.
O ja antar att det är så.
Stress kommer i perioder och nu till helgen planerar jag en stressfri sådan! :)
Häromhelgen upplevde jag en något stressfull dag.
Dock var det enbart positiv stress!
Det var babyshower för Flisan och Jerry.
Helt underbart, de blev såå förvånade och överraskade.
Precis som planerat!!
O snart kommer den lille, längtar! <3
<3
Nikon D7000
Nikkor 50mm f1,8
Reflexskärm 5 i 1 40cm & 80cm
Uv-filter
Clos up +4 filter
Star 8 filter
Soft focus filter